Textil 3

Idag handlade det om vävning och att skapa en docka.


Cathrine Berg (1) berättade att innan tråd användes hade man senor från djur för att sy kläder etc. Hon berättade vidare att linne fanns i Egypten redan ca 5000 f.kr och att bomullen kom på 1800-talet. På 1700-talet användes ull till vardagsbruk och linet var för vävnader. När jag gick i skolan fick vi lära oss om slaveriet som följde i bomullens spår. Jag hoppas barnen i dagens skola också får lära sig detta och att dagens tillverkning kanske inte har förändrats så mycket i vissa länder.  

Jag vävde för första gången idag. Det var lite lurigt innan jag hittade tekniken. Här kan man tänka återbruk. Man kan väva med gamla kläder, plastpåsar etc. Det går även att sätta ihop en ram av pinnar och fästa den på väggen ute eller inne på förskolan. Då kan barnen väva när de vill och sitter ramen ute kan de väva med gräs, kvistar, löv eller vad de kan hitta.

Eftersom jag aldrig vävt förut hade jag lite svårt att byta väft (det material jag vävde med) o att veta hur man tar ut väven ur ramen. Det var dock roligt att göra och jag förstår varför barn gärna sitter med det. Det jag har sett av vävning ute på förskolor eller fritidshem så är barnen inte med på alla steg i processen. De vuxna fäster varp, byter väft, avslutar och plockar loss väven. Jag känner att det kan väl barnen också få göra. Om man visar någon gång hur de ska göra så tror inte jag att det är stora problem för barnen att klara det själva. Om de är med på alla steg så känner de sig förmodligen mer delaktiga och stolta över sin väv. Det är likadant med andra textila områden. Ska barnen brodera så är det pedagogerna som trär tråden. Jag tror att barnen kan det själva om vi ger dem tid att lära sig.
Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010) menar att barnen tränar på jämförelseord och lägesord när de tillverkar sin egen väv. Till exempel längd, bredd. storlek, på, i med mera. Alltså ett bra tillfälle att få in matematik och språk! 



Den färdiga väven

 














Till vänster ser du gruppens olika varianter av vävar.











I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) kan man läsa att barns ska:

• utveckla nyanserat ordförråd, talspråk och begrepp
• utveckla sin förmåga att berätta, uttrycka tankar, argumentera och leka med ord
• utveckla sin skapande förmåga
• utveckla sin förståelse för form, läge, mängd, antal och mätning

På eftermiddagen gjorde jag en pop-up docka. Jag hade redan gjort en strump-docka under workshopen i drama så jag ville testa något annat. Det var lite lurigt att få ihop den men det fixade sig efter lite pill.

Min pop-up docka är gjord av en kon, blomsterpinne, flörtkula etc. Huvudet sitter fast på blomsterpinnen och kan dras ner i konen och gömmas där. 
Berg (1) sa att en docka kan användas om man vill berätta sagor, starta ett tema, prata om känslor etc. Det kan vara lättare för barnen att prata med en docka än med en pedagog. Jag tänker att en docka kan var roligt att skapa tillsammans med barnen. De får vara med och bestämma hur dockan ska se ut och det kan göra att de visar mer intresse för dockan när den senare används i förskolan. De får en personlig koppling till den om de är med vid tillverkningen. Att använda sig av en hand-docka eller pop-up docka ger ett medierat lärande. Gunilla Fihn (2) berättar att något som är medierat är förmedlat via ett medium, i detta fallet en docka. Ibland kan det vara en fördel att ha en docka som förmedlare av fakta eller att dockan behöver fakta från barnen. Att låta pedagogen stå utanför skulle kanske få barnen att öppna upp sig mer eftersom de inte har den personliga kopplingen till dockan.
 

Här är gruppens skapelser

Det här var en rolig workshop och visade på ett roligt och enkelt sätt att få in textil i förskolan! Jag har aldrig gjort en pop-up docka förut men skulle kunna tänka mig att testa det i förskolan nu. Väva har jag inte heller gjort förut men det var ganska lugnande när jag väl fått in tekniken. Jag märkte att ljudvolymen dämpades och lugnet la sig över hela gruppen när vi satt med varsin väv. Kanske något att tänka på i förskolan också. Genom att barn får koncentrera sig på något praktiskt så blir de lugnare. Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010) skriver att barn blir engagerade av praktiskt arbete. Istället för att säga till barnen att vara tysta och lugna ner sig så kanske man ska ge dem något praktiskt att göra, till exempel väva.

Jag känner mig mer säker på att väva och kan absolut tänka mig att använda mig av det i verksamheten. Är jag positivt inställd så blir kanske barnen mer positiva också. Mitt förhållningssätt smittar av sig på barnen och därför måste jag tänka på hur jag förhåller mig till alla aktiviteter i förskolan. Ju säkrare jag känner mig desto mer positiva känslor för jag över till barnen.





Källförteckning


Björkdahl Ordell, S, Eldholm, G & Hagstrand-Velicu, K (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

(1) Cathrine Berg. Workshop textil 3 30/3-2016

(2) Gunilla Fihn. Föreläsning medierat och problembaserat lärande. 13/1-2016

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

 



Textil 2

Jag missade denna workshop men har gjort vissa moment hemma.

Att trycka på tyg känner jag är en enkel och rolig sak att göra i en barngrupp. Att låta barnen trycka en gardin eller dukar till avdelningen ger inte bara ett skapande utan barnen tränar på många saker samtidigt. Björklund Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010) skriver att barn löser problem när de jobbar med textil. De menar vidare att med hjälp av textil kan man lära om till exempel matematik, språk, problemlösning vilket man kan koppla till läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) där några mål är att barn ska lära om matematik, språk, motorik, problemlösning och skapande. Barnen utvecklar sin nyfikenhet och sin lust att lära samt sin självständighet och får tillit till sin egen förmåga när man låter dem testa olika saker utan att styra för mycket. Jag känner att man inte kan styra textiltryck speciellt mycket. 

Björklund Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010) skriver att man kan trycka med nästan vad som helst på tyg. Frukt, grönsaker, händer, fötter, löv etc. Jag tänker på vad Mats Anderson (1) sa om att estetisk betyder att uppfatta med sina sinnen. Att trycka med sina händer ger verkligen en känsla av hur färgen känns mot huden när den är blöt respektive torr och hur hand, färg och tyg känns tillsammans när man trycker. Syn och lukt är nästan alltid inkopplat men känseln tillför en annan dimension tror jag. Det blir mer konkret när man verkligen känner vad som händer.

Jag använde en disksvamp, ett halvt äpple och en potatis med två olika mönster utskurna. Först sprayade jag lite vatten på tyget. Jag hade bara små vattenfärgspuckar och fick inte plats med stämpeln så jag fick måla färg på stämpeln med en pensel men det funkade hyfsat ändå. Jag har använt vattenfärg istället för textilfärg men det var bara för att testa att trycka. Jag hade inte tänkt tvätta tyget. För att tyget och färgen ska tåla tvättning skriver Björklund Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010) att man ska stryka på tygets baksida när det torkat. Jag har dock svårt att tro att vattenfärg håller i tvätten även om jag stryker.

Textil är en del av vårt kulturarv och det ingår i förskolans uppdrag att föra det vidare till barnen enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010). Textiltryck och att sy på sykort är inte speciellt svårt och borde vara en given aktivitet i förskolan. Visst kan textilfärg vara dyr men gamla kläder eller andra tyder kostar inget om man tar med det hemifrån. Sykort kan man göra av lite tjockare papper eller varför inte kartong och då blir det näst intill gratis.

Jag gjorde sykort av lite tjockare papper. På första kortet stack jag bara några hål utan att först måla en bild. På det andra kortet målade jag först en bild och gjorde sedan hål där jag ville att tråden skulle bilda ett mönster.

 

Tänk vilket lärande det kan bli om man gör sådana här aktiviteter i förskolan! Framförallt ska man låta barnen var delaktiga i alla moment så att de kan känna tillit till sin egen förmåga. Inte på någon vfu-plats eller när jag varit vikarie har jag sett att barnen gör sånt här. Nu när jag har testat det vill jag absolut ta med mig det ut i verksamheten. Dessa moment kan göras i olika syften och situationer. Det kan vara kopplat till något tema eller som en del av den fria leken. Ett roligt och enkelt sätt att lära om till exempel matematik! Barnen kan skapa egna mönster att sy efter eller så kan de sy på frihand. Jag tror att praktiska aktiviteter av denna typen kan lugna ner ett rum eller en grupp eftersom barnen måste koncentrera sig på det de gör. Så istället för att hyssja barn kan man sätta dem i arbete med att skapa något.
Denna aktivitet vill jag verkligen testa sedan när jag börjar jobba. Roligt, relativt billigt och enkelt att göra.

 

 

Källförteckning

 

(1) Mats Andersson. Föreläsning estetiska lärprocesser 16/2-2016 

Björkdahl Ordell, S, Eldholm, G & Hagstrand-Velicu, K (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442