VFU Papier-maché

 

Vi har haft tre veckors vfu. Under den tiden skulle vi använda didaktiskt material som vi skapat i skolan innan vfu:n.
Min första aktivitet under vfu:n var att göra papier-maché.

Jag blev inspirerad att göra detta när vi testade det på en bildworkshop. Det var första gången jag gjorde papier-maché så jag hade verkligen inga stora kunskaper om det innan vfu:n.

Till detta behövs varmt vatten, tapetklister och tidningspapper rivet i små bitar. Allt mixas ihop till en gegga. Ta inte för mycket vätska eller lim. Jag gjorde det misstaget. Det tog en vecka för massan att torka och då hade jag redan kramat ut en del vätska när jag mixade ihop allt. Nu i efterhand minns jag att vi pressade massan i en handduk för att bli av med överflödig vätska. Det hade jag alldeles glömt bort under denna aktivitet. Det var också svårt att ha rivet papper. Det funkade bättre med papper strimlat i dokumentförstörare som vi använde på skolan.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) står det att barnen ska:

•   utveckla sin förmåga att konstruera och bygga med hjälp av olika material, redskap och      tekniker
•  utveckla sin förståelse för form
• utveckla sin skapande förmåga.

Vid denna aktivitet hade jag sju barn i åldrarna 3-5 år under förmiddagen. Min tanke var att vi skulle göra påskägg som vi målade och hängde upp på avdelningen inför påsken. Jag hade gjort två påskägg och målat dem tidigare under dagen för att visa barnen. Kupferberg (2013) påpekar att en modell kan vara bra att ha för att inspirera barnen. En nackdel kan ju dock vara att de gör exakt som modellen och inte utgår från sin egen fantasi. Varje barn fick en slev med papier maché som de skulle forma till ägg. Alla barnen sa att det kändes äckligt och petade först med ett finger lite försiktigt. Efter nån minut började de gegga med det. För några av barnen tog det ingen lång stund innan de sa att de var klara. Jag hade sagt påskägg till dem men det blev alla möjliga former och utseenden. Jag kommenterade inte deras skapelser utan satte i snöre och lade dem på en bricka för att torka. Några barn satt kvar längre och skapade, förstörde och skapade nytt. Jag tolkade det som om de hade vant sig vid materialet och att de befann sig i en kreativ process.

Enligt min handledare hade barnen aldrig gjort papier maché förut och det kanske var därför de tyckte det var äckligt. De brukar gör egen deg men den har ju en helt annan konsistens än pappersmassa. Jag hade bara gjort det en gång under utbildningen och hade behövt göra det fler gånger för att få till en bra konsistens.

Det blev ganska mycket tapetklister över när jag gjort papier-maché. Två barn frågade en av pedagogerna om de fick känna på det. Hon sa nej. Jag förstod inte varför hon svarade så, det kändes mest som ett invant svar. När samma barn frågade mig vid ett senare tillfälle om de fick leka med klistret svarade jag att de fick det. Jag tog fram några brickor, slevade upp klister och barnen fick välja karamellfärg som jag hällde på. Detta gjorde jag vid fler tillfällen med samma eller andra barn. Barnen verkade ha jätteroligt! Jag kände mig lite rebellisk när jag lät barnen gegga efter att jag hört pedagogen säga nej men jag tyckte faktiskt att de skulle få göra det. Visst var det en hel del att diska och städa efteråt men aktiviteten utgick från barnens intresse och de verkade ha haft roligt under tiden. Jag kan definitivt tänka mig att vara rebellisk fler gånger och jag hoppas kunna vara det även när jag börjar arbeta som pedagog.

När jag tänker tillbaka på föreläsningen om estetiska lärprocesser minns jag att Mats Andersson (1) ställde frågan om vi bejakar eller begränsar barns lärprocesser inom estetik. Pedagogen som sa nej till att känna på limmet var tydligt begränsande. Självklart blev det kladdigt men vad gjorde det? Jag tror att ett nej kommer mest på rutin utan att man ser vad barnen vill och vad de kan lära sig. Barnen fick en rejäl slev med lim men när de hade geggat runt en stund var allt lim utsmetat över brickan. Det syntes inte att de hade mycket lim. Man kan prata med barnen om vad som händer med limmet när man hanterar det, kan man skrapa ihop limmet och få samma mängd som från början, hur kan pulver och vatten bli lim? Språk, matematik, kemi är några områden som kan beröras på ett naturligt sätt.  

 

 

 Källförteckning

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Kupferberg, Feiwel. (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, L., Kupferberg, F. & Leijon, M. Medierat lärande och pedagogisk mångfald, 1. uppl. edn, Studentlitteratur, Lund.

 

Bild 2

Vid detta tillfälle testade vi lera av olika sorter. Mats Andersson (1) lärde mig något nytt; har stengodsleran torkat kan den läggas i en burk med vatten. Vattnet löser upp leran. Om man sedan breder ut den på cementblock täckt av gips och låter den torka blir leran som ny. Jättebra tips ur återvinnings- och miljösynpunkt.
Andersson menar vidare att man ska låta barnen testa materialet med alla sinnen; lukta, smaka, höra, känna med fötter etc. Vi fick känna på leran med fötterna eller smaka på den om vi ville. Jag vet inte om någon faktiskt smakade på den men det är nog något som barn skulle vilja göra. Och varför inte? Just denna leran är helt naturlig så den är inte farlig att slicka lite på.


Vi känner på lera med fötterna

Vi skulle forma leran till något långt, kort, runt, tjockt eller smalt. Dessa former skulle vi sedan foga ihop till en skapelse utan att fundera för mycket på vad det skulle föreställa. Sedan skulle alla i gruppen skapa en egen berättelse utifrån vad man såg i skapelsen. Ingen skrev likadant! Intressant att alla såg skapelsen men kopplade till egna tankar, känslor och erfarenheter. Det är något att tänka på tillsammans med barnen. Även om jag vill ha ett visst svar eller tankegång så har barnen egna tankar och erfarenheter som de utgår ifrån när de svarar. Här fick vi in fantasi, matematik och språk. Bra sätt att få in dessa områden på ett lekfullt sätt i förskolan.


Så här blev vår skapelse

Lera är något som barnen verkar gilla att hålla på med. Jag kan absolut tänka mig att hålla på med det i en barngrupp. Just att de kan använda så många sinnen är spännande. Om de dessutom smakar eller står på den får de en helt annan upplevelse av den. Estetisk betyder ju att uppleva med sina sinnen vilket Andersson (2) tog upp vid en föreläsning. De kan skapa utifrån sina erfarenheter eller en modell som pedagogen visar.
 

Vi gör papper av gamla tidningar

Vi återvann även papper. Det var roligt att göra papier-maché. Andersson sa att man blandar 2dl tapetklister i pulverform med 10 liter varmt vatten. Det blev nästan en hel hink full med klister. På förskolan kanske man inte behöver göra så mycket vid ett tillfälle utan göra det i flera omgångar istället. Det kändes skönt att stoppa ner handen i den varma geggan. Barn skulle nog kunna sitta och leka länge med det. Droppar man i lite karamellfärg eller glitter också så blir det nog ännu mer spännande. Jag blev inspirerad till att göra papier-maché på min VFU.



Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) menar att barns ska utveckla sin förmåga att skapa och bygga med hjälp av olika redskap, material och tekniker.

Jag gjorde också nytt papper av gamla tidningar. Jag rev dem i små bitar och la dem i vatten. Därefter förde jag ner en träram med nät under massan och samlade ihop massan däri. Den fick torka några dagar och sen hade jag fått ett nytt papper som såg ut som en gammal skattkarta. Andersson sa att man kan hälla i färg eller glitter i massan före eller efter att den torkat för att ge mer karaktär.
Ett roligt och enkelt sätt att arbeta med återvinning och skapande på förskolan. Det kanske är enklast att göra detta med en liten grupp barn så att alla kan vara med på alla moment.

Det här var en rolig och kreativ workshop. Så roliga aktiviteter att göra i förskolan! Att få vara med och göra det material som ska användas och sedan skapa något av det tror jag skulle göra de flesta barn motiverade och stolta. Absolut något jag kan tänka mig att testa under vfu:n.


 Källförteckning:

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442.

(1) Mats Andersson Workshop bild 2. 8/2-2016.

(2) Mats Andersson. Föreläsning estetiska lärprocesser 16/2-2016.