VFU charader

Jag hade gjort kort med bilder och text. Barnen skulle göra det som bild (och text) visar utan att använda ord. Det var en hög med lätta och en hög med lite mer avancerade kort. Inget barn på avdelningen kan läsa men de kunde göra det som bilderna visade. Efter att de gjort charaden läste jag vad som stod på kortet.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) står det att:

•  leken stimulerar fantasin och inlevelse samt förmåga till symboliskt tänkande
•  förskolan ska bidra till att barn utvecklar förståelse för allas lika värde oberoende av funktionsnedsättning
• barn ska utveckla sin kroppsuppfattning och koordinationsförmåga
• barn ser samband och upptäcker nya sätt att förstå omvärlden
• barnens lärande främjas av att kunna kommunicera med hjälp av drama och rörelser.

På min vfu-plats finns ett barn med autism och CP-skada och ett barn med ryggmärgsbråck som sitter i rullstol. Barnet med CP-skada och autism har inget tal och pedagogerna får ibland frågan om varför barnet inte pratar. Min tanke med charader var att de andra barnen skulle få en känsla eller förståelse för hur det kan vara att inte kunna göra sig förstådd med hjälp av språket och hur viktig kroppen är för att kunna kommunicera. Vid första tillfället var det jag och en flicka på fem år som spelade. Jag fick bara göra två av charaderna, resten gjorde hon. Även om hon inte kunde läsa texten på de mer avancerade korten gjorde hon den del som bilden visade. Hon ville göra charader nästan varje dag. Vid ett annat tillfälle var barnet med ryggmärgsbråck med. Han hade dragit sig upp på en stol och gjorde de rörelser han kunde för att gestalta bilderna. Det krävdes lite mer fantasi av oss som skulle gissa och när vi tog för lång tid på oss berättade barnet vad det var som gestaltades. Han verkade ha roligt trots att vi hade lite svårt att tolka hans rörelser.

Einarsson (2013) menar att man kan lära I drama. Alltså hur ens egen kropp kan användas för att kommunicera ett budskap. Då kan charader vara ett alternativ menar jag. Charaderna jag gjorde var på fritidsaktiviteter och vardagshändelser. Det går lika bra att göra charader om händelser, personer eller djur för att skapa ett lärande. Att leka fram ett lärande får kunskapen att fastna lättare och stanna kvar hos barnet. För mig är det lättare att komma ihåg något jag lärt mig om det kopplas till något praktiskt och helst gjort på ett roligt sätt.



Källförteckning


Einarsson, Anneli (2013). Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, L., Kupferberg, F. & Leijon, M. Medierat lärande och pedagogisk mångfald, 1. uppl. edn, Studentlitteratur, Lund.

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442