Min första aktivitet under vfu:n var att göra papier-maché.
Jag blev inspirerad att göra detta när vi testade det på en bildworkshop. Det var första gången jag gjorde papier-maché så jag hade verkligen inga stora kunskaper om det innan vfu:n.
Till detta behövs varmt vatten, tapetklister och tidningspapper rivet i små bitar. Allt mixas ihop till en gegga. Ta inte för mycket vätska eller lim. Jag gjorde det misstaget. Det tog en vecka för massan att torka och då hade jag redan kramat ut en del vätska när jag mixade ihop allt. Nu i efterhand minns jag att vi pressade massan i en handduk för att bli av med överflödig vätska. Det hade jag alldeles glömt bort under denna aktivitet. Det var också svårt att ha rivet papper. Det funkade bättre med papper strimlat i dokumentförstörare som vi använde på skolan.
I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev
2010) står det att barnen ska:
- utveckla sin förmåga att konstruera och bygga med hjälp av olika material, redskap och tekniker
- utveckla sin förståelse för form
- utveckla sin skapande förmåga.
Vid denna aktivitet hade jag sju barn i åldrarna 3-5 år under förmiddagen. Min tanke var att vi skulle göra påskägg som vi målade och hängde upp på avdelningen inför påsken. Jag hade gjort två påskägg och målat dem tidigare under dagen för att visa barnen. Kupferberg (2013) påpekar att en modell kan vara bra att ha för att inspirera barnen. En nackdel kan ju dock vara att de gör exakt som modellen och inte utgår från sin egen fantasi. Varje barn fick en slev med papier maché som de skulle forma till ägg. Alla barnen sa att det kändes äckligt och petade först med ett finger lite försiktigt. Efter nån minut började de gegga med det. För några av barnen tog det ingen lång stund innan de sa att de var klara. Jag hade sagt påskägg till dem men det blev alla möjliga former och utseenden. Jag kommenterade inte deras skapelser utan satte i snöre och lade dem på en bricka för att torka. Några barn satt kvar längre och skapade, förstörde och skapade nytt. Jag tolkade det som om de hade vant sig vid materialet och att de befann sig i en kreativ process.
Enligt min handledare hade barnen aldrig gjort papier maché förut och det kanske var därför de tyckte det var äckligt. De brukar gör egen deg men den har ju en helt annan konsistens än pappersmassa. Jag hade bara gjort det en gång under utbildningen och hade behövt göra det fler gånger för att få till en bra konsistens.
Det blev ganska mycket tapetklister över när jag gjort papier-maché. Två barn frågade en av pedagogerna om de fick känna på det. Hon sa nej. Jag förstod inte varför hon svarade så, det kändes mest som ett invant svar. När samma barn frågade mig vid ett senare tillfälle om de fick leka med klistret svarade jag att de fick det. Jag tog fram några brickor, slevade upp klister och barnen fick välja karamellfärg som jag hällde på. Detta gjorde jag vid fler tillfällen med samma eller andra barn. Barnen verkade ha jätteroligt! Jag kände mig lite rebellisk när jag lät barnen gegga efter att jag hört pedagogen säga nej men jag tyckte faktiskt att de skulle få göra det. Visst var det en hel del att diska och städa efteråt men aktiviteten utgick från barnens intresse och de verkade ha haft roligt under tiden. Jag kan definitivt tänka mig att vara rebellisk fler gånger och jag hoppas kunna vara det även när jag börjar arbeta som pedagog.
När jag tänker tillbaka på föreläsningen om estetiska lärprocesser minns jag att Mats Andersson (1) ställde frågan om vi bejakar eller begränsar barns lärprocesser inom estetik. Pedagogen som sa nej till att känna på limmet var tydligt begränsande. Självklart blev det kladdigt men vad gjorde det? Jag tror att ett nej kommer mest på rutin utan att man ser vad barnen vill och vad de kan lära sig. Barnen fick en rejäl slev med lim men när de hade geggat runt en stund var allt lim utsmetat över brickan. Det syntes inte att de hade mycket lim. Man kan prata med barnen om vad som händer med limmet när man hanterar det, kan man skrapa ihop limmet och få samma mängd som från början, hur kan pulver och vatten bli lim? Språk, matematik, kemi är några områden som kan beröras på ett naturligt sätt.
Enligt min handledare hade barnen aldrig gjort papier maché förut och det kanske var därför de tyckte det var äckligt. De brukar gör egen deg men den har ju en helt annan konsistens än pappersmassa. Jag hade bara gjort det en gång under utbildningen och hade behövt göra det fler gånger för att få till en bra konsistens.
Det blev ganska mycket tapetklister över när jag gjort papier-maché. Två barn frågade en av pedagogerna om de fick känna på det. Hon sa nej. Jag förstod inte varför hon svarade så, det kändes mest som ett invant svar. När samma barn frågade mig vid ett senare tillfälle om de fick leka med klistret svarade jag att de fick det. Jag tog fram några brickor, slevade upp klister och barnen fick välja karamellfärg som jag hällde på. Detta gjorde jag vid fler tillfällen med samma eller andra barn. Barnen verkade ha jätteroligt! Jag kände mig lite rebellisk när jag lät barnen gegga efter att jag hört pedagogen säga nej men jag tyckte faktiskt att de skulle få göra det. Visst var det en hel del att diska och städa efteråt men aktiviteten utgick från barnens intresse och de verkade ha haft roligt under tiden. Jag kan definitivt tänka mig att vara rebellisk fler gånger och jag hoppas kunna vara det även när jag börjar arbeta som pedagog.
När jag tänker tillbaka på föreläsningen om estetiska lärprocesser minns jag att Mats Andersson (1) ställde frågan om vi bejakar eller begränsar barns lärprocesser inom estetik. Pedagogen som sa nej till att känna på limmet var tydligt begränsande. Självklart blev det kladdigt men vad gjorde det? Jag tror att ett nej kommer mest på rutin utan att man ser vad barnen vill och vad de kan lära sig. Barnen fick en rejäl slev med lim men när de hade geggat runt en stund var allt lim utsmetat över brickan. Det syntes inte att de hade mycket lim. Man kan prata med barnen om vad som händer med limmet när man hanterar det, kan man skrapa ihop limmet och få samma mängd som från början, hur kan pulver och vatten bli lim? Språk, matematik, kemi är några områden som kan beröras på ett naturligt sätt.
Källförteckning
Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442
Kupferberg, Feiwel. (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag,
L., Kupferberg, F. & Leijon, M. Medierat lärande och pedagogisk
mångfald, 1. uppl. edn, Studentlitteratur, Lund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar