Lgr 11

Marianne Boughardt (1) menar att man måste skapa en trygg grupp för att kunna utmana barnen. Hon menar vidare att man ska utgå från det för barnen kända, väcka intresse, variera aktiviteterna och låta barnen prova på. Jag funderar på vilka utmaningar detta är i förskolan idag med stora barngrupper och barn som kanske har lite svårt att sitta still. Å andra sidan så kanske barnen sitter mer still om man utgår från deras intressen och lyssnar på vad de vill/inte vill. Boughardt pratade om att man kan
skriva ner barns tankar o idéer på aktiviteter de vill göra. Återkom till detta o berätta gärna vems tanke eller idé det är/var. Min handledare gör just så. Pedagogerna på min vfu-plats byter grupper på vilan efter lunch en gång i månaden ungefär. Varje gång min handledare har en ny grupp skriver hon ner vad barnen vill göra och i möjligaste mån får de också göra det de önskar. Ibland lägger min handledare in en egen aktivitet.   

Boughardt sa vidare att man bör skapa situationer där barnen får lyssna o diskutera med varann. Detta gör att de får träna att vänta på sin tur, att visa hänsyn och lyssna på andras åsikter och därmed förstå att alla inte tycker likadant som dem själva. Ett relativt enkelt sätt att träna på demokrati. Boughardt menade att demokrati inte kan läras ut utan ingår i den vardagliga tillvaron. Jag håller med. Om man gör demokrati till något naturligt i verksamheten behöver man inte göra en stor grej av det.  

Vidare sa Boughardt att vi som pedagoger måste tänka på vårt kroppsspråk och våra fördomar. Även om vi inte är så förtjusta i ett visst ämne så får vi inte visa det för barnen. Vi är på förskolan för att ge barnen grunderna till fortsatt lärande och visar vi att det är roligt att lära så smittar det med stor sannolikhet av sig på barnen. Jag kände igen mig i detta. Ibland har jag lite svårt att inte låta mina negativa känslor för ett ämne lysa igenom. Detta är något jag måste jobba med inför min roll som pedagog och vägledare.

Boughardt avslutade med några tänkvärda ord om hur pedagoger kan stärka barnen i skolan. Jag tänker att orden funkar lika bra i förskolan:

UPPMUNTRA !
FÖRSTÄRK det positiva !
BEKRÄFTA !
UTMANA !







Källförteckning

(1) Marianne Boughardt. Föreläsning Lgr 11 24/2-2016

Musik

Jag hade verkligen inga kunskaper i/om musik innan men nu tror jag att jag skulle våga testa musik i förskolan.

Puls, takt och rytm har grundläggande funktioner inom musiken och är viktiga att känna till. Karin Lindahl (1) beskrev pulsen i musik som musikens hjärtslag. Den är jämn och konstant.
Takt är pulsen som är uppdelad i betonade eller obetonade slag. Betonar man var tredje slag blir det tretakt och betonar man vartannat slag blir det tvåtakt.
Rytm är en sammansättning av olika långa och korta ljud ( olika notvärden) och är alltid oregelbunden. Detta har jag aldrig haft kunskap om och att göra det konkret gjorde det mycket lättare för mig att fatta. Det krävs inga avancerade övningar för att få känna puls, takt och rytm. Tillsammans med barnen kan man använda händer och fötter för att känna på de olika notvärdena (se bilden nedan). På så sätt används flera sinnen samtidigt och det blir mer konkret vilket är bra för lärandet.

Ljusblå: Helnot/vilnot
Grå: Halvnot/klivnot
Rosa: Fjärdedelsnot/gånot
Mörkblå: Åttondelsnot/springnot
















Att illustrera de olika notvärdena på detta sätt gör det hela mer begripligt för mig. Jag kan inte sjunga eller spela instrument och framför allt inte läsa noter men detta tror jag att jag kan använda i förskolan. Jag tyckte inte om ämnet musik i skolan eftersom det inte var begripligt för mig och jag vill absolut inte överföra det till barnen i förskolan så jag måste tänka på hur jag förhåller mig till musik när jag deltar i sådana aktiviteter. Framförallt behöver jag träna på att använda puls, takt och rytm innan jag har en aktivitet med barn.


Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) redogör att förskolan skall sträva efter att varje barn:

" utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama, "

Lindahl menar att det är viktigt med en ledare som ger tydliga signaler till barnen om vad som ska göras. Det är bra om man kommer överens innan aktiviteten börjar om vad signalerna betyder så att det inte blir kaos i gruppen. Några bra signaler kan vara för tystnad, varsågoda, spela högre eller lägre. Vi fick testa att leda en grupp klasskamrater som spelade. Jag visade bara med kroppen hur jag ville att de skulle spela och de följde mina tysta instruktioner utan problem. Jag vet inte hur det skulle fungera i en barngrupp men det skulle vara roligt att prova.

Det går även att få in andra områden som till exempel matematik, språk ( inklusive musikspråket italienska), koncentration och samspel. Barnen tränar även det auditiva, akustiska och emotionella.
Lindahl gav några exempel på musikaktiviteter som övar just dessa områden. Barnen sitter i en ring med varsitt instrument. Alla blundar och pedagogen lägger en hand på den som ska börja spela och sedan den som ska sluta. En variant är att alla tittar på pedagogen som visar vem som ska börja eller sluta spela. De tränar addition när de börjar spela, 1+1=2+1=3+1=4 osv. De tränar subtraktion när de slutar spela, 4-1=3-1=2-1=1-1=0. Här får de förutom allt det andra också lära sig att ta instruktioner och vänta på sin tur.

Vi fick också testa att spela på olika instrument. Jag spelade bland annat på en trumma. Genom att slå på olika ställen och på olika sätt på trumman blev det olika ljud. Det var häftigt att testa detta men det var också svårt. Händerna ömmade efter en stund. Att spela gitarr är något jag skulle vilja kunna. Vi fick prova detta och jag tyckte att det var svårt. Dels för att jag inte kan läsa noter och för att jag hade svårt att få till ett bra grepp med handen på gitarrens hals. Frågan är om jag har tålamod att sitta och lära mig....Fast nu när jag tänker efter så kanske jag och en liten grupp barn kan testa oss fram tillsammans. Pedagoger är inte världsbäst på allt och jag tror inte att det skadar att visa barnen det.

Lindahl berättade att det finns främst två olika sätt att använda musik i förskolan. Det ena är ett reproducerande sätt, alltså att härma. Detta tror jag är det man använder mest under planerade musikaktiviteter i förskolan. Det andra sättet är undersökande vilket innebär att man improviserar. Det tror jag barnen gör när de sitter själva med ett instrument utan någon som styr dem. Jag tror att båda sätten behövs i förskolan eftersom de är bra för olika barn och olika lärprocesser. På samlingar är det ett reproducerande sätt att använda musik som används enligt min erfarenhet och det kan vara ett sätt för barnen att känna trygghet. Jag tänker att ett undersökande sätt kan utmana och stimulera på ett helt annat sätt än att härma. Är det stökiga samlingar tror jag att man ska testa att improvisera fram en gammal sång på ett nytt sätt. Det kan vara att byta ut texten till en sång eller sjunga en talramsa. Har förskolan ett tema kan barnen hitta på en sång om detta tema.

På min nuvarande vfu-plats har barnen en egen gitarr som de får spela på när de vill. De sitter ofta med den på golvet och spelar på sitt sätt. De verkar tycka att det är roligt. Ibland sitter de på golvet med en pedagog som kan spela gitarr och de har en låda med sångkort. Barnen har flera andra instrument på golvet. Ett barn drar ett sångkort o allihop spelar på ett instrument på valfritt sätt. Efter ett par sånger byter de instrument med varandra. De är riktigt duktiga på att spela och sjunga samtidigt. En del barn vill att alla ska spela i takt och att det ska låta som pedagogens spel medan andra barn verkar köra på känsla. Pedagogen lägger sig aldrig i hur de spelar vilket jag tycker är bra. Risken finns nog att barnen inte vågar spela om de blir styrda.

Söderman (2012) skriver att en pedagog inte ska se sina brister inom musikalitet som något negativt utan använda dem som en tillgång. Ericsson & Lindgren (2012) menar att bristande färdigheter i spelande kan vara något positivt. Barnen kan jämföra sig med en vuxen och deras självförtroende kan därmed stärkas. Detta är något jag ska bära med mig i min yrkesroll. Det behöver inte bara gälla musik utan alla områden där jag känner att jag har mer att lära. Efter att ha testat olika saker inom musik känner jag ändå att jag vågar använda musik i min yrkesroll även om det inte är perfekt. Fast tänk vad tråkigt det skulle vara om allt och alla var perfekta hela tiden.........

 

 

 

Källförteckning

(1) Karin Lindahl. Workshop musik 2. 22/2-2016

Söderman, Johan (2012). Barnmusik eller musik för barn. I Musikvetenskap för förskolan. Riddersporre, Bim & Söderman, Johan (red). 1. Utg. Stockholm: Natur och Kultur.

Ericsson, Claes & Lindgren, Monica (2012). Kvalitet och kompetens i den pedagogiska verksamheten. I Musikvetenskap för förskolan. Riddersporre, Bim & Söderman, Johan (red). 1.Utg. Stockholm: Natur och Kultur.

 

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

 

Textil 2

Jag missade denna workshop men har gjort vissa moment hemma.

Att trycka på tyg känner jag är en enkel och rolig sak att göra i en barngrupp. Att låta barnen trycka en gardin eller dukar till avdelningen ger inte bara ett skapande utan barnen tränar på många saker samtidigt. Björklund Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010) skriver att barn löser problem när de jobbar med textil. De menar vidare att med hjälp av textil kan man lära om till exempel matematik, språk, problemlösning vilket man kan koppla till läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) där några mål är att barn ska lära om matematik, språk, motorik, problemlösning och skapande. Barnen utvecklar sin nyfikenhet och sin lust att lära samt sin självständighet och får tillit till sin egen förmåga när man låter dem testa olika saker utan att styra för mycket. Jag känner att man inte kan styra textiltryck speciellt mycket. 

Björklund Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010) skriver att man kan trycka med nästan vad som helst på tyg. Frukt, grönsaker, händer, fötter, löv etc. Jag tänker på vad Mats Anderson (1) sa om att estetisk betyder att uppfatta med sina sinnen. Att trycka med sina händer ger verkligen en känsla av hur färgen känns mot huden när den är blöt respektive torr och hur hand, färg och tyg känns tillsammans när man trycker. Syn och lukt är nästan alltid inkopplat men känseln tillför en annan dimension tror jag. Det blir mer konkret när man verkligen känner vad som händer.

Jag använde en disksvamp, ett halvt äpple och en potatis med två olika mönster utskurna. Först sprayade jag lite vatten på tyget. Jag hade bara små vattenfärgspuckar och fick inte plats med stämpeln så jag fick måla färg på stämpeln med en pensel men det funkade hyfsat ändå. Jag har använt vattenfärg istället för textilfärg men det var bara för att testa att trycka. Jag hade inte tänkt tvätta tyget. För att tyget och färgen ska tåla tvättning skriver Björklund Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010) att man ska stryka på tygets baksida när det torkat. Jag har dock svårt att tro att vattenfärg håller i tvätten även om jag stryker.

Textil är en del av vårt kulturarv och det ingår i förskolans uppdrag att föra det vidare till barnen enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010). Textiltryck och att sy på sykort är inte speciellt svårt och borde vara en given aktivitet i förskolan. Visst kan textilfärg vara dyr men gamla kläder eller andra tyder kostar inget om man tar med det hemifrån. Sykort kan man göra av lite tjockare papper eller varför inte kartong och då blir det näst intill gratis.

Jag gjorde sykort av lite tjockare papper. På första kortet stack jag bara några hål utan att först måla en bild. På det andra kortet målade jag först en bild och gjorde sedan hål där jag ville att tråden skulle bilda ett mönster.

 

Tänk vilket lärande det kan bli om man gör sådana här aktiviteter i förskolan! Framförallt ska man låta barnen var delaktiga i alla moment så att de kan känna tillit till sin egen förmåga. Inte på någon vfu-plats eller när jag varit vikarie har jag sett att barnen gör sånt här. Nu när jag har testat det vill jag absolut ta med mig det ut i verksamheten. Dessa moment kan göras i olika syften och situationer. Det kan vara kopplat till något tema eller som en del av den fria leken. Ett roligt och enkelt sätt att lära om till exempel matematik! Barnen kan skapa egna mönster att sy efter eller så kan de sy på frihand. Jag tror att praktiska aktiviteter av denna typen kan lugna ner ett rum eller en grupp eftersom barnen måste koncentrera sig på det de gör. Så istället för att hyssja barn kan man sätta dem i arbete med att skapa något.
Denna aktivitet vill jag verkligen testa sedan när jag börjar jobba. Roligt, relativt billigt och enkelt att göra.

 

 

Källförteckning

 

(1) Mats Andersson. Föreläsning estetiska lärprocesser 16/2-2016 

Björkdahl Ordell, S, Eldholm, G & Hagstrand-Velicu, K (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Estetiska lärprocesser

Mats Andersson (1) pratade om vad estetik betyder. Begreppet kommer från grekiskan och betyder att uppfatta med våra sinnen. En estetisk lärprocess kan alltså tolkas som att hela kroppen kan användas när något ska läras. Jag kan tänka mig att det blir roligare och mer intressant för barnen om de kan se, känna, höra, lukta eller smaka på materialet när de arbetar med det.  

Andersson pratade även om den pedagogiska knorren: att utmana barn med material som gör att de får tänka om; en stor boll kan vara lätt, en liten boll kan vara tung. Den stora bollen kan vara gjord av till exempel tovad ull och den lilla av cement. Detta var ett begrepp jag inte hört förut men blev genast lockad av betydelsen. Hur kan jag använda det i förskolan? Vad skulle det göra med barnen?

Ska vi begränsa eller bejaka barns estetiska lärprocesser? Ett exempel på detta som Andersson tog upp var två pojkar utan tröjor som målade med vattenfärg på papper. Den ena pojken började måla på sin kompis ansikte och kropp. Jag tror att de flesta pedagoger som sett detta hade blivit förskräckta och sagt nej med eftertryck. Det skulle jag vilja kalla begränsande och tyvärr har jag reagerat på detta sätt. Både som vikarie, student och förälder. Jag såg kladd och städning framför mig och inte ett lärande. Om man istället bejakar kan man låta barnen måla på annat material än papper, inte nödvändigtvis en person, utan på lera, plast, trä, tyg eller papper. Istället för pensel kan barnen använda händer, fötter, frukt eller potatis för att trycka på tyg. Enkla sätt att få använda sina sinnen. Frukt eller potatis kanske man kan få från närliggande affär eller hemifrån och då blir det billigare och återvinning.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) redogörs för att i förskolans uppdrag ingår att:

"barnens nyfikenhet, företagsamhet och intressen ska uppmuntras och deras vilja och lust att lära ska stimuleras"

Ett annat sätt att utmana barnen på enligt Andersson är att använda pinnar i ungefär samma storlek. Med dessa kan man be barnen bygga på olika sätt:

• fyrkantigt
• rutigt
• långt
• runt
• konstigt
• tungt

 

Jag tycker att det låter väldigt intressant att jobba så. Detta sätt funkar både ute och inne och kräver inga större förberedelser. Här får man in matematik, språk, naturvetenskap och miljö. En process kan ses som att jobba med få saker under en längre tid menar Andersson. Att använda naturmaterial som pinnar kan man ju hålla på med länge eftersom det bara är att plocka isär och bygga nytt.

Andersson ställde också frågan om vad som är viktigast; fruktstund eller fortsatt undersökande av sin omgivning? Detta får mig att tänka på det som jag tolkar att Körling (2011) skriver om, att man bör vara mer tillåtande som pedagog. Visst kan det vara störande om något barn inte vill delta i en samling men jag tänker att barnet kommer när undersökningen är klar. Innerst inne tycker jag att barn ska få göra färdigt det de håller på med. Jag anser att det är så många stunder i förskolan som påverkas av styrda aktiviteter som samling, gå ut, lunch, uppevila eller mellanmål till exempel. Helst skulle jag vilja ha en verksamhet som låter barnen göra färdigt det de håller på med eller att de kan låta sina byggen stå kvar medan de har samling istället för att städa undan varje gång. Jag märker tyvärr att jag blir påverkad av andra pedagogers syn på att alla barn ska vara med på varje moment och jag tycker inte om det. Så länge inte de andra barnen blir störda så tycker jag att barns undersökande är viktigare än att gå igenom dagens datum. Det som skulle kunna ställa till det är om en pedagog försvinner från samlingen för att vara med det barn som undersöker. Men återigen, vad är viktigast; samling eller att undersöka sin omvärld? Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) ska vi tillgodose varje barns behov och utgå från barnens intressen. Barnet kanske tycker att det är viktigare och mer intressant att förstå var regnbågen på golvet kommer ifrån än att sjunga imse vimse spindel på samlingen.



Källförteckning

Körling, A. (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11, 1. uppl. edn, Liber, Stockholm.

(1) Mats Andersson. Föreläsning Estetiska lärprocesser 16/2-2016.

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Navet 1

Idag fick vi fick skapa en egen berättelse. Anna Gunnarsson (1) gav oss några tips på vad man bör tänka på när man ska skriva:

• Engagemang för barn
• Det ska vara lite spänning, förväntningar och motsättningar
• Det bör finnas lite skämtsamhet
• Ska berättelsen kopplas till något praktiskt?

Hon hänvisade till en bok som heter "Pennvässaren" av Veronica Grönte. Den använde vi oss av under workshopen. I boken finns många tips på hur man lägger upp en bra berättelse. Skickar med en länk till boken här: http://www.bokus.com/bok/9789173150583/pennvassaren/. Att skapa en berättelse tillsammans med barnen låter som en rolig idé. Barnen har en rik fantasi som man absolut ska använda till att skapa en berättelse.

Vi fick också skapa en stads siluett med hjälp av mjölkkartonger. Det var lite klurigt att klippa i kartongerna och att få hålen någorlunda i linje med varandra för att ljuset skulle kunna skina igenom. Samtidigt kändes det som om det inte gjorde så mycket om hålen inte var precis i linje för ljuset skulle nog kunna lysa igenom ändå.

En skugg-stad

Även om klippningen var lite klurig tror jag att barnen skulle tycka om att skapa en egen stad och mjölkkartonger kan man säkert få från förskolans kök. Jag kan tänka mig att barn skulle tycka att det var roligt. Ett bra sätt att visa och prata om ljus o skuggor med barn.







Vi gjorde även katapulter med fokus på återvinnings-material. Materialet bestod av mjölkkartonger, glasspinnar, gummiband, plastlock från mjölkkartonger, pennor, marshmallows, plast-skedar och blomsterpinnar. Vi fick en beskrivning som vi skulle följa.  Det var riktigt roligt och något jag aldrig gjort förut.




De olika katapulterna jag gjorde

 I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att:

• -barnen ska utveckla sin förmåga att skapa, konstruera och bygga med hjälp av olika material, redskap och tekniker
• -utveckla sin förmåga att använda matematik för att reflektera över, undersöka och pröva olika lösningar till problem.

När jag satt vid entrén under rasten kom en skolklass ut från Navet och skulle åka hem. En kille fick syn på min katapult gjord av marshmallows, blomsterpinnar, gummiband och en plast-sked. Han frågade vad det var så jag ställde upp den för att visa. Jag hade tyvärr inget att skjuta iväg men han såg direkt vad det var och hur den skulle användas. Han ropade på sina kompisar och de kom också för att titta. De verkade fascinerade av att man kunde bygga en katapult på detta sätt. Med tanke på hans reaktion verkar barn intresserade av att skapa på liknande sätt och jag blev inspirerad till att göra detta på min vfu eftersom några av barnen där gillar att bygga och konstruera.

Här kan man utmana barnen i sitt problemlösande genom att fråga hur man kan bygga katapulten för att den ska kunna skjuta högre eller längre, vilka olika material kan man bygga av? Jag kände att matematik, språk, miljö och återvinning gick att koppla till denna workshop. Det är områden som kanske behöver göras intressant och utmanande för barnen och då var detta enkla, roliga och inspirerande aktiviteter att göra. 


Källförteckning

(1) Anna Gunnarsson. Workshop Navet 1. 11/2-2016.

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Drama

Vi har gjort handdockor. Främst använde vi strumpor till kropp och knappar till ögon. Detta var nytt för mig och jag tror att barn kan ha väldigt roligt med en sådan. Det kan vara ett bra sätt att få barn intresserade av ett ämne. Gunilla Fihn (1) menar att en handdockas form, färg, rörelse och röst kan användas för att kommunicera något till barnen. Genom handdockan kan pedagogen avpersonifieras och dockan blir pedagog istället. Handdockan kan även användas som ett komplement till pedagogen.
 

Färgglad handdocka

Vi skulle i grupp skapa ett dramaförlopp där handdockorna skulle ingå. Vår grupp utgick från boken "Alla djuren" och skapade ett förlopp som handlade om att alla kan se olika ut men är ändå lika. Vi lät handdockorna vara dem som talade och det de sa skulle deltagarna försöka gestalta. Ett dramaförlopp kan absolut kopplas ihop med musik för att få in olika känslor eller stämningar i förloppet. Då används flera olika sinnen samtidigt.

Ett forumspel är ett rollspel där publiken kan stanna spelet och rollbyten eller reflektion kan ske (Einarsson 2013). Som pedagog bör man vara med och leda ett forumspel. Allteftersom barnen blir tryggare i detta kan pedagogen ta en mer passiv roll i ledarskapet fortsätter Einarsson.
En hand-docka skulle också kunna användas i ett forumspel tänker jag. De barn som inte tycker om att vara i centrum kan vara med och dirigera dockan. När de barnen känner sig trygga kan de få använda dockan och bli styrda av sina kompisar och pedagogen. Nästa steg skulle kunna var att barnen agerar utan docka.

Läroplanen för skolan (Lpfö 98 rev. 2010) redogör för att förskolan ska stäva efter att varje barn:

" utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama. "

Jag tänker att en handdocka är ett enkelt redskap som kan användas inom olika områden som tas upp av pedagoger. Barnen kan ta med en strumpa eller vante hemifrån som kan göras om till en handdocka. Finns det mycket kvarglömda kläder kan dessa användas. Då får man in återvinning också. I detta skapande får man in matematik, språk och drama.
Jag är inte bekväm med att stå i centrum och ha allas blickar på mig så drama är inte min grej. Min upplevelse är dock att de flesta barn inte har samma problem med det som jag har. De barn som dock tycker att det är jobbigt får jag försöka hjälpa så gott jag kan. Min inställning till drama får absolut inte lysa igenom! Ska jag själv använda mig av drama skulle jag helst vilja göra det i mindre grupper.

Källförteckning

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442.

Einarsson, A (2013). Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, L, Kupferberg, F & Leijon, M (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

(1) Gunilla Fihn - Workshop Drama 2 9/2-2016.

Bild 2

Vid detta tillfälle testade vi lera av olika sorter. Mats Andersson (1) lärde mig något nytt; har stengodsleran torkat kan den läggas i en burk med vatten. Vattnet löser upp leran. Om man sedan breder ut den på cementblock täckt av gips och låter den torka blir leran som ny. Jättebra tips ur återvinnings- och miljösynpunkt.
Andersson menar vidare att man ska låta barnen testa materialet med alla sinnen; lukta, smaka, höra, känna med fötter etc. Vi fick känna på leran med fötterna eller smaka på den om vi ville. Jag vet inte om någon faktiskt smakade på den men det är nog något som barn skulle vilja göra. Och varför inte? Just denna leran är helt naturlig så den är inte farlig att slicka lite på.


Vi känner på lera med fötterna

Vi skulle forma leran till något långt, kort, runt, tjockt eller smalt. Dessa former skulle vi sedan foga ihop till en skapelse utan att fundera för mycket på vad det skulle föreställa. Sedan skulle alla i gruppen skapa en egen berättelse utifrån vad man såg i skapelsen. Ingen skrev likadant! Intressant att alla såg skapelsen men kopplade till egna tankar, känslor och erfarenheter. Det är något att tänka på tillsammans med barnen. Även om jag vill ha ett visst svar eller tankegång så har barnen egna tankar och erfarenheter som de utgår ifrån när de svarar. Här fick vi in fantasi, matematik och språk. Bra sätt att få in dessa områden på ett lekfullt sätt i förskolan.


Så här blev vår skapelse

Lera är något som barnen verkar gilla att hålla på med. Jag kan absolut tänka mig att hålla på med det i en barngrupp. Just att de kan använda så många sinnen är spännande. Om de dessutom smakar eller står på den får de en helt annan upplevelse av den. Estetisk betyder ju att uppleva med sina sinnen vilket Andersson (2) tog upp vid en föreläsning. De kan skapa utifrån sina erfarenheter eller en modell som pedagogen visar.
 

Vi gör papper av gamla tidningar

Vi återvann även papper. Det var roligt att göra papier-maché. Andersson sa att man blandar 2dl tapetklister i pulverform med 10 liter varmt vatten. Det blev nästan en hel hink full med klister. På förskolan kanske man inte behöver göra så mycket vid ett tillfälle utan göra det i flera omgångar istället. Det kändes skönt att stoppa ner handen i den varma geggan. Barn skulle nog kunna sitta och leka länge med det. Droppar man i lite karamellfärg eller glitter också så blir det nog ännu mer spännande. Jag blev inspirerad till att göra papier-maché på min VFU.



Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) menar att barns ska utveckla sin förmåga att skapa och bygga med hjälp av olika redskap, material och tekniker.

Jag gjorde också nytt papper av gamla tidningar. Jag rev dem i små bitar och la dem i vatten. Därefter förde jag ner en träram med nät under massan och samlade ihop massan däri. Den fick torka några dagar och sen hade jag fått ett nytt papper som såg ut som en gammal skattkarta. Andersson sa att man kan hälla i färg eller glitter i massan före eller efter att den torkat för att ge mer karaktär.
Ett roligt och enkelt sätt att arbeta med återvinning och skapande på förskolan. Det kanske är enklast att göra detta med en liten grupp barn så att alla kan vara med på alla moment.

Det här var en rolig och kreativ workshop. Så roliga aktiviteter att göra i förskolan! Att få vara med och göra det material som ska användas och sedan skapa något av det tror jag skulle göra de flesta barn motiverade och stolta. Absolut något jag kan tänka mig att testa under vfu:n.


 Källförteckning:

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442.

(1) Mats Andersson Workshop bild 2. 8/2-2016.

(2) Mats Andersson. Föreläsning estetiska lärprocesser 16/2-2016.