Avskedets stund

Jaha, då var terminen nästan slut. Detta blir mitt sista inlägg i denna blogg.

Jag har aldrig bloggat förut och det var en helt ny värld som öppnades. Det är tur att jag har klasskamrater som är vana vid det så att jag har kunnat rådfråga någon när det körde ihop sig för mig. Ibland har jag lyckats lista ut det själv men när det inte funkar är det skönt att ha någon att fråga. Så är det också i förskolan för både pedagoger och barn. Någon med mer kunskap blir en stöttepelare i ens eget lärande. Tänk vilken tur att vi är bra på olika saker!

Att skriva ner mina upplevelser och tankar har gjort mitt lärande tydligare för mig. Jag känner att jag har mer kunskap inom estetiska lärprocesser och därmed vågar jag använda det i min yrkesroll. Självklart behöver jag träna mer på alla dessa områden men med tid och erfarenhet kommer jag känna mig mer säker och därmed testar jag mer. Jag har inga förväntningar på mig själv att allt ska vara perfekt men samtidigt vill jag känna mig nöjd med de aktiviteter jag gör. Jag tror att både jag och barnen gynnas av att jag är ärlig med att jag inte kan allt. Då blir vi mer jämlika och kan testa oss fram tillsammans.
Jag tycker det var synd att vi inte hade alla wokshops innan vi gick ut på vfu. Det fanns så mycket jag ville testa efter varje workshop! Detta var en av de roligaste kurserna under utbildningen. Jag hade velat ha den tidigare i utbildningen. Jag känner att alla estetiska områden får med andra ämnen som till exempel matematik, språk, miljö, demokrati, samspel, motorik och problemlösning. Det är alltså inte bara ett skapande av föremål eller teckningar utan ett lärande för livet!

Jag tackar för att du har läst min blogg och hoppas att du har fått några idéer att använda dig av!


/Helena

Världskulturmuséet

Muséet ligger i Göteborg bredvid Universeum, bakom Liseberg.

Utställningen heter Tillsammans och är mest riktad till barn men passar alla åldrar tycker jag.
Den handlar om gemenskap och känslor och berör alla åldrar och olika delar av livet. Alla kan känna sig ensam någon gång i livet precis som man kan känna glädje över att höra ihop med någon. Där spelar åldern ingen roll utan alla har känslor. I utställningen finns aktiviteter för alla åldrar men kanske framförallt för barn. Man kan klättra, ligga på en mjuk soffa eller krypa in någonstans och utforska. Det fanns många digitala områden och det tycker jag är en modern och rolig tankegång på ett museum.

Innan man gick in på utställningen fick alla ta av sig skorna. Tanken verkade vara att man ska kunna uppleva med alla sinnen, inklusive känna med fötterna. Jag gillar den tanken, det blir en så mycket tydligare upplevelse då. Det fanns till exempel en stor skärm där man kunde välja dans från olika länder. I utställningen fanns det också föremål från olika tider och länder. Det fanns också tillfälle att experimentera med ljus och skuggor om man ville.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) kan man läsa:

"Förskolan ska stäva efter att varje barn känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer".

Jag tilltalas av att barn och vuxna kan utforska tillsammans och att man får en inblick i material och föremål från andra tider och länder. Det är inte säkert att barn får se det någon annanstans.
Hade jag varit barn hade jag definitivt velat vara där i flera timmar och leka och utforska. Som pedagog är det tacksamt att ta med barn dit. Det blir inte bara en upplevelse att få se och testa utan man får matematik, språk och fysik på samma gång. Denna utställning tycker jag absolut en förskola ska besöka och jag blev inspirerad till att ta med mina egna barn dit.

Vilken förmån det är att kunna besöka ett museum. Fler förskolor borde ta vara på denna förmån. Jag menar inte att hela avdelningen ska gå samtidigt för det kan vara svårt rent praktiskt. Dock borde det gå bra att gå i olika omgångar.

Museum är ett roligt och lärorikt ställe att utforska!

Källförteckning

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Textil 3

Idag handlade det om vävning och att skapa en docka.


Cathrine Berg (1) berättade att innan tråd användes hade man senor från djur för att sy kläder etc. Hon berättade vidare att linne fanns i Egypten redan ca 5000 f.kr och att bomullen kom på 1800-talet. På 1700-talet användes ull till vardagsbruk och linet var för vävnader. När jag gick i skolan fick vi lära oss om slaveriet som följde i bomullens spår. Jag hoppas barnen i dagens skola också får lära sig detta och att dagens tillverkning kanske inte har förändrats så mycket i vissa länder.  

Jag vävde för första gången idag. Det var lite lurigt innan jag hittade tekniken. Här kan man tänka återbruk. Man kan väva med gamla kläder, plastpåsar etc. Det går även att sätta ihop en ram av pinnar och fästa den på väggen ute eller inne på förskolan. Då kan barnen väva när de vill och sitter ramen ute kan de väva med gräs, kvistar, löv eller vad de kan hitta.

Eftersom jag aldrig vävt förut hade jag lite svårt att byta väft (det material jag vävde med) o att veta hur man tar ut väven ur ramen. Det var dock roligt att göra och jag förstår varför barn gärna sitter med det. Det jag har sett av vävning ute på förskolor eller fritidshem så är barnen inte med på alla steg i processen. De vuxna fäster varp, byter väft, avslutar och plockar loss väven. Jag känner att det kan väl barnen också få göra. Om man visar någon gång hur de ska göra så tror inte jag att det är stora problem för barnen att klara det själva. Om de är med på alla steg så känner de sig förmodligen mer delaktiga och stolta över sin väv. Det är likadant med andra textila områden. Ska barnen brodera så är det pedagogerna som trär tråden. Jag tror att barnen kan det själva om vi ger dem tid att lära sig.
Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010) menar att barnen tränar på jämförelseord och lägesord när de tillverkar sin egen väv. Till exempel längd, bredd. storlek, på, i med mera. Alltså ett bra tillfälle att få in matematik och språk! 



Den färdiga väven

 














Till vänster ser du gruppens olika varianter av vävar.











I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) kan man läsa att barns ska:

• utveckla nyanserat ordförråd, talspråk och begrepp
• utveckla sin förmåga att berätta, uttrycka tankar, argumentera och leka med ord
• utveckla sin skapande förmåga
• utveckla sin förståelse för form, läge, mängd, antal och mätning

På eftermiddagen gjorde jag en pop-up docka. Jag hade redan gjort en strump-docka under workshopen i drama så jag ville testa något annat. Det var lite lurigt att få ihop den men det fixade sig efter lite pill.

Min pop-up docka är gjord av en kon, blomsterpinne, flörtkula etc. Huvudet sitter fast på blomsterpinnen och kan dras ner i konen och gömmas där. 
Berg (1) sa att en docka kan användas om man vill berätta sagor, starta ett tema, prata om känslor etc. Det kan vara lättare för barnen att prata med en docka än med en pedagog. Jag tänker att en docka kan var roligt att skapa tillsammans med barnen. De får vara med och bestämma hur dockan ska se ut och det kan göra att de visar mer intresse för dockan när den senare används i förskolan. De får en personlig koppling till den om de är med vid tillverkningen. Att använda sig av en hand-docka eller pop-up docka ger ett medierat lärande. Gunilla Fihn (2) berättar att något som är medierat är förmedlat via ett medium, i detta fallet en docka. Ibland kan det vara en fördel att ha en docka som förmedlare av fakta eller att dockan behöver fakta från barnen. Att låta pedagogen stå utanför skulle kanske få barnen att öppna upp sig mer eftersom de inte har den personliga kopplingen till dockan.
 

Här är gruppens skapelser

Det här var en rolig workshop och visade på ett roligt och enkelt sätt att få in textil i förskolan! Jag har aldrig gjort en pop-up docka förut men skulle kunna tänka mig att testa det i förskolan nu. Väva har jag inte heller gjort förut men det var ganska lugnande när jag väl fått in tekniken. Jag märkte att ljudvolymen dämpades och lugnet la sig över hela gruppen när vi satt med varsin väv. Kanske något att tänka på i förskolan också. Genom att barn får koncentrera sig på något praktiskt så blir de lugnare. Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010) skriver att barn blir engagerade av praktiskt arbete. Istället för att säga till barnen att vara tysta och lugna ner sig så kanske man ska ge dem något praktiskt att göra, till exempel väva.

Jag känner mig mer säker på att väva och kan absolut tänka mig att använda mig av det i verksamheten. Är jag positivt inställd så blir kanske barnen mer positiva också. Mitt förhållningssätt smittar av sig på barnen och därför måste jag tänka på hur jag förhåller mig till alla aktiviteter i förskolan. Ju säkrare jag känner mig desto mer positiva känslor för jag över till barnen.





Källförteckning


Björkdahl Ordell, S, Eldholm, G & Hagstrand-Velicu, K (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

(1) Cathrine Berg. Workshop textil 3 30/3-2016

(2) Gunilla Fihn. Föreläsning medierat och problembaserat lärande. 13/1-2016

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

 



Textilmuséet

Karin Olsson Lindström (1) berättade att Borås museum, som ligger i Ramnaparken, skildrar livet och samhället från 1700/1800-talet fram till industrialiseringen. På Borås museum får barnen testa på hur livet var på den tiden.

Textilmuseet startades på 70-talet och skildrar livet/samhället från industrialiseringen och framåt. Även här får barnen vara fysiska, testa och upptäcka. De får bland annat prova kläder från olika tidsepoker. Olsson Lindström menade att barn brukar inte nöja sig med att en vuxen säger att kistan är tom eller att det inte finns något bakom dörren utan att barnen ska få upptäcka själva. De ska få öppna lock och dörrar, se, känna, lukta etc. Man ska ge dem möjlighet att upptäcka på egen hand. Återigen tänker jag på att estetik uppfattas med alla våra sinnen (2). Hur ska det kunna göra det om vi inte får känna?

Hon menar vidare att varken pedagoger eller barn behöver ha kunskapen från början. Man får den under tiden och pedagoger och barn kan lära sig tillsammans.

Vi fick se hur det ser ut i textilindustrin i andra länder. På Navet berättade Anna Gunnarson (3) att det går åt 12000 liter vatten för att tillverka ett par jeans. Detta trots att vatten är en bristvara i många länder. När jag fick se bilder från till exempel Bangladesh på muséet såg jag att vatten inte är en självklarhet för alla. Vår konsumtion får konsekvenser, inte bara för oss utan för stora delar av jordens befolkning. Jag tycker att det är viktigt att barn får se hur det ser ut i resten av världen och hur vi påverkar den.


Dessa muséer är absolut värda ett besök! Jag gick till Borås museum när jag gick i mellanstadiet men sedan dess har jag inte varit på ett museum alls. Det borde jag verkligen ändra på! Vilken kunskap som finns där. Både hos museipedagogen men också i materialet som visas.
Jag känner att förskolorna borde besöka museum oftare. Jag har inte varit med om att någon förskola jag varit i kontakt med har varit på museum och det är verkligen synd. Jag läser i läroplanen för förskolan där det står att textil är en del av vårt kulturarv och det ska förskolan överföra till barnen (Lpfö 98 rev 2010). Visserligen kan man jobba med textil ändå på förskolan men ett museibesök tillför en annan bild och kunskap om det.


Olsson Lindström berättade att de tänker på hur barn ska kunna nå för att känna på sakerna när de gör en utställning. Jag tycker det var härligt att båda dessa muséer utformar sina utställningar och miljöer så att barnen får pilla på saker, testa, se, höra, känna. De verkar tänka på barns perspektiv när de planerar och det vore kanske konstigt om de inte gjorde det. Ska barn kunna lära sig något på ett museum måste det vara okej att de rör sakerna. Vem vill bara lyssna och titta? Det blir inget bra lärande och det vore synd. Jag rekommenderar verkligen att ha en museipedagog med på rundvandringen som kan berätta om utställningen. Sedan kan barnen och pedagogerna utforska mer tillsammans. Muséer är en guldgruva för kunskap och kultur!




Källförteckning

(1) Karin Olsson Lindström. Workshop Textilmuséet 24/3-2016

(2) Mats Andersson. Föreläsning estetiska lärprocesser. 16/2-2016

(3) Anna Gunnarsson. Workshop Navet 2 22/3-2016

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Navet 2

Idag var vi på Navet och hade föreläsning/workshop om återvinning.

Vi fick börja med att testa vad vi trodde att vissa produkter har för nedbrytningstid. Att det tog 5 år för en cigarettfimp eller 20-25 år för ett tuggummi att bytas ner var en överraskning!


En tidslinje för skräpets nedbrytningstid

Banan: 2-5 veckor
Tändsticksask: 6 månader
Cigarettfimp: 1-5 år
Mjölkpaket: 5 år
Tuggummi: 20-25 år
Aluminiumburk: 200-500 år
Plastflaska: 450 år
Glasflaska: 1 miljon år.






Ett bra och tydligt sätt att visa barnen hur skräp som inte slängs i soporna påverkar och påverkas av naturen. Vad händer till exempel om ett djur äter ett tuggummi eller en cigarett- fimp? Detta är skräp som är mest troligt att barnen sett ute och djur kan de flesta barn relatera till. Det är också viktigt att vi pedagoger föregår med gott exempel. Anna Gunnarsson (1) berättade att det går åt 98 kg plast/person och år i Europa men att den mesta plasten går att återvinna. Gammal plast blir nya produkter och detta gör att naturen slipper påverkas i onödan.

Senare under förmiddagen gjorde vi två olika robotar med hjälp av muggar, batteri och en liten motor. Det var riktigt roligt och något som jag tror att barn på förskolor kan tycka om att göra. Det var lite pilligt och krångligt ibland men det var det värt. Här kan barnen verkligen använda sin fantasi och kreativitet!

På eftermiddagen fick vi välja mellan att skapa med/av papper eller plast. Jag valde att måla på en äggkartong. Det blev en helt annan bild än om jag hade målat på vanligt papper. Den blev nästan 3-dimensionell.

Träd på en äggkartong

Detta är något jag tänker ta med mig i min yrkesroll. När barn ska måla på förskolan brukar det enligt min erfarenhet nästan uteslutande ske på papper. Jag kände att jag fick tänka till lite innan jag började måla och det kan vara ett utmanande sätt för barnen att utveckla sitt målande och tänkande.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) kan man läsa att leken och det lustfyllda lärandet stimulerar barns inlevelse, fantasi, samarbete och problemlösning. Denna workshop hade allt av detta. Sammantaget tycker jag att detta var ett roligt, enkelt och tilltalande sätt att arbeta med återvinning och miljö i förskolan.




Källförteckning

(1) Anna Gunnarsson. Workshop Navet. 22/3-2016

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

VFU katapult

Denna aktivitet blev jag inspirerad av under workshopen på Navet där vi byggde katapulter. Några av barnen på min vfu-plats gillar att bygga och konstruera och därför kände jag att detta kunde vara något för dem.

Till detta använde vi glasspinnar, gummiband, häftmassa och plastlock från till exempel mjölkkartonger.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) står det att barnen ska:

• utveckla sin förmåga att konstruera och bygga med hjälp av olika material, redskap och tekniker
•  utveckla förståelse för antal och mängder samt
•  utveckla sin motorik.   

Jag hade sju barn på uppe-vilan efter lunch. Barnen var 4-5 år. Jag hade redan ställt fram materialet på bordet. Vi gick igenom materialet och barnen kom med förslag på vad man kunde använda det till. Jag visade min katapult och sa att vi skulle göra en sådan. Jag ville se om de kunde bygga den utan min inblandning men de verkade nästan lite handfallna. Jag sa att de kunde räkna hur många glasspinnar som behövdes för att göra den och de räknade snabbt ut att de behövde sex glasspinnar. De skulle sedan ta så många pinnar ur burken. Det var några som tog en näve utan att räkna och frågade mig om de hade sex pinnar. Vi räknade då tillsammans så att de fick rätt antal. De flesta barnen hade problem med att surra fast glasspinnarna med gummiband så jag fick mycket att göra. Jag blev mycket förvånad när en fyraårig flicka klarade av att sätta ihop pinnarna med gummiband. Hon hjälpte även de kompisar som satt närmast. Nästa moment krävde min och min handledares hjälp när vi skulle sätta ihop hela katapulten. Det var klurigt även för oss vuxna. När delarna satt ihop satte barnen fast plastlocket med hjälp av lite häftmassa på en av de utskjutande pinnarna. I locket la de en flörtkula som de sköt mot väggar och tak. De verkade ha jätteroligt.

En färdig katapult

 

Under tiden de satte ihop sina katapulter kände jag att de barn som satt tysta inte fick min hjälp lika snabbt som de barn som ropade på mig. Det blev också tydligt när jag tittade på filmen som min handledare spelade in. Nästa gång kanske jag ska hjälpa barnen i den ordning de sitter så att jag inte behandlar barnen olika beroende på om de ropar eller inte. Barnen brukar bygga och konstruera under den fria leken men nu verkade de inte riktigt veta hur de skulle göra. Jag vet inte om det berodde på hur jag framförde det eller på materialet de skulle använda.
Byggandet av en katapult kan utvecklas genom att barnen får komma på förändringar som gör att den skjuter högre eller längre eller vilka andra material som går att använda. Detta gör att barnen bland annat får använda matematik för att lösa problem. När vi var på Navet testade vi att bygga katapulter av olika material. En del av det materialet var återvunnet och jag tycker det är bra att vi visar barnen att saker går att använda till annat än det var tänkt från början.  

Källförteckning

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

VFU charader

Jag hade gjort kort med bilder och text. Barnen skulle göra det som bild (och text) visar utan att använda ord. Det var en hög med lätta och en hög med lite mer avancerade kort. Inget barn på avdelningen kan läsa men de kunde göra det som bilderna visade. Efter att de gjort charaden läste jag vad som stod på kortet.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) står det att:

•  leken stimulerar fantasin och inlevelse samt förmåga till symboliskt tänkande
•  förskolan ska bidra till att barn utvecklar förståelse för allas lika värde oberoende av funktionsnedsättning
• barn ska utveckla sin kroppsuppfattning och koordinationsförmåga
• barn ser samband och upptäcker nya sätt att förstå omvärlden
• barnens lärande främjas av att kunna kommunicera med hjälp av drama och rörelser.

På min vfu-plats finns ett barn med autism och CP-skada och ett barn med ryggmärgsbråck som sitter i rullstol. Barnet med CP-skada och autism har inget tal och pedagogerna får ibland frågan om varför barnet inte pratar. Min tanke med charader var att de andra barnen skulle få en känsla eller förståelse för hur det kan vara att inte kunna göra sig förstådd med hjälp av språket och hur viktig kroppen är för att kunna kommunicera. Vid första tillfället var det jag och en flicka på fem år som spelade. Jag fick bara göra två av charaderna, resten gjorde hon. Även om hon inte kunde läsa texten på de mer avancerade korten gjorde hon den del som bilden visade. Hon ville göra charader nästan varje dag. Vid ett annat tillfälle var barnet med ryggmärgsbråck med. Han hade dragit sig upp på en stol och gjorde de rörelser han kunde för att gestalta bilderna. Det krävdes lite mer fantasi av oss som skulle gissa och när vi tog för lång tid på oss berättade barnet vad det var som gestaltades. Han verkade ha roligt trots att vi hade lite svårt att tolka hans rörelser.

Einarsson (2013) menar att man kan lära I drama. Alltså hur ens egen kropp kan användas för att kommunicera ett budskap. Då kan charader vara ett alternativ menar jag. Charaderna jag gjorde var på fritidsaktiviteter och vardagshändelser. Det går lika bra att göra charader om händelser, personer eller djur för att skapa ett lärande. Att leka fram ett lärande får kunskapen att fastna lättare och stanna kvar hos barnet. För mig är det lättare att komma ihåg något jag lärt mig om det kopplas till något praktiskt och helst gjort på ett roligt sätt.



Källförteckning


Einarsson, Anneli (2013). Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, L., Kupferberg, F. & Leijon, M. Medierat lärande och pedagogisk mångfald, 1. uppl. edn, Studentlitteratur, Lund.

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

VFU memory

Jag gjorde ett memory med bokstäver och bilder. Tanken var att barnen skulle para ihop bokstav och bild med hjälp av ljudet på bokstaven. Föremålet på bilden börjar på en av bokstäverna.
  

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) står det att barnen ska:

•   utmanas och stimuleras i sin språkutveckling

 och att leken kan användas för att främja barns utveckling.

Jag spelade med två flickor som har svenska som modersmål. Barnen var fyra och fem år gamla. De är väldigt duktiga på att känna igen bokstäverna men jag ville få in bokstavsljudet. Fick man bokstaven ”J” till exempel skulle den paras ihop med en bild på en jordgubbe. De drog ett bokstavskort först och skulle ljuda den bokstaven. Sedan drog de ett bildkort och skulle ljuda det bilden visade. De skulle jämföra de båda ljuden för att se om de fått ett par. Bildkorten hade en annan färg än bokstavskorten och de låg i olika högar så att de inte skulle dra samma typ av kort. Båda två kunde ljuda men femåringen behövde lite hjälp med några av bokstavsljuden.



 

Barnen verkade tycka att det var roligt, i alla fall en stund. Jag tror att de tröttnade eftersom det var så många kort och det tog lång tid att få ett par. Jag uppfattade som om de verkligen försökte höra bokstavljuden men ibland behövdes lite hjälp.







Jag märkte att det var väldigt många kort och därför hann vi inte spela färdigt. Nästa gång kanske man kan dela upp alfabetet och inte ta alla samtidigt. På bokstavskorten fanns både stor och liten bokstav så att de lär sig känna igen båda. När man spelat några gånger kan man träna på konsonanter och vokaler också. På bildkorten kan man även skriva ordet på det bilden visar så att barnen kan träna på skriftspråket. Detta memory går också alldeles utmärkt att använda för att lära sig alfabetet eller för att skriva ord med bokstavskorten.

Skulle jag göra ett nytt memory skulle jag nog be barnen vara med för att ta fram bilder som ska vara med i spelet. Ett annat alternativ är att barnen målar motiven på spelkorten. Det kan vara svårt att måla exakt likadant på två kort men i så fall kan man kopiera i färg.
Många tror att spela bara är roligt men det är också lärorikt inom olika områden. Matematik får man med när man ska para ihop kort till par, när man ska räkna par eller kort när spelet är slut, former på korten, och rumsuppfattning ( hur de sitter i förhållande till spelet och medspelare). Språk blir en naturlig del av spelandet eftersom man bland annat pratar om det som syns på korten. Samspel och demokrati tränas också eftersom man spelar tillsammans och måste vänta på sin tur. Att koncentrera sig på en uppgift ingår också i spelandet. Det var några exempel på vad som tränas när barn spelar. Det är alltså bra för barns utveckling att spela spel.

 

 

Källförteckning

 
Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

VFU Papier-maché

 

Vi har haft tre veckors vfu. Under den tiden skulle vi använda didaktiskt material som vi skapat i skolan innan vfu:n.
Min första aktivitet under vfu:n var att göra papier-maché.

Jag blev inspirerad att göra detta när vi testade det på en bildworkshop. Det var första gången jag gjorde papier-maché så jag hade verkligen inga stora kunskaper om det innan vfu:n.

Till detta behövs varmt vatten, tapetklister och tidningspapper rivet i små bitar. Allt mixas ihop till en gegga. Ta inte för mycket vätska eller lim. Jag gjorde det misstaget. Det tog en vecka för massan att torka och då hade jag redan kramat ut en del vätska när jag mixade ihop allt. Nu i efterhand minns jag att vi pressade massan i en handduk för att bli av med överflödig vätska. Det hade jag alldeles glömt bort under denna aktivitet. Det var också svårt att ha rivet papper. Det funkade bättre med papper strimlat i dokumentförstörare som vi använde på skolan.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) står det att barnen ska:

•   utveckla sin förmåga att konstruera och bygga med hjälp av olika material, redskap och      tekniker
•  utveckla sin förståelse för form
• utveckla sin skapande förmåga.

Vid denna aktivitet hade jag sju barn i åldrarna 3-5 år under förmiddagen. Min tanke var att vi skulle göra påskägg som vi målade och hängde upp på avdelningen inför påsken. Jag hade gjort två påskägg och målat dem tidigare under dagen för att visa barnen. Kupferberg (2013) påpekar att en modell kan vara bra att ha för att inspirera barnen. En nackdel kan ju dock vara att de gör exakt som modellen och inte utgår från sin egen fantasi. Varje barn fick en slev med papier maché som de skulle forma till ägg. Alla barnen sa att det kändes äckligt och petade först med ett finger lite försiktigt. Efter nån minut började de gegga med det. För några av barnen tog det ingen lång stund innan de sa att de var klara. Jag hade sagt påskägg till dem men det blev alla möjliga former och utseenden. Jag kommenterade inte deras skapelser utan satte i snöre och lade dem på en bricka för att torka. Några barn satt kvar längre och skapade, förstörde och skapade nytt. Jag tolkade det som om de hade vant sig vid materialet och att de befann sig i en kreativ process.

Enligt min handledare hade barnen aldrig gjort papier maché förut och det kanske var därför de tyckte det var äckligt. De brukar gör egen deg men den har ju en helt annan konsistens än pappersmassa. Jag hade bara gjort det en gång under utbildningen och hade behövt göra det fler gånger för att få till en bra konsistens.

Det blev ganska mycket tapetklister över när jag gjort papier-maché. Två barn frågade en av pedagogerna om de fick känna på det. Hon sa nej. Jag förstod inte varför hon svarade så, det kändes mest som ett invant svar. När samma barn frågade mig vid ett senare tillfälle om de fick leka med klistret svarade jag att de fick det. Jag tog fram några brickor, slevade upp klister och barnen fick välja karamellfärg som jag hällde på. Detta gjorde jag vid fler tillfällen med samma eller andra barn. Barnen verkade ha jätteroligt! Jag kände mig lite rebellisk när jag lät barnen gegga efter att jag hört pedagogen säga nej men jag tyckte faktiskt att de skulle få göra det. Visst var det en hel del att diska och städa efteråt men aktiviteten utgick från barnens intresse och de verkade ha haft roligt under tiden. Jag kan definitivt tänka mig att vara rebellisk fler gånger och jag hoppas kunna vara det även när jag börjar arbeta som pedagog.

När jag tänker tillbaka på föreläsningen om estetiska lärprocesser minns jag att Mats Andersson (1) ställde frågan om vi bejakar eller begränsar barns lärprocesser inom estetik. Pedagogen som sa nej till att känna på limmet var tydligt begränsande. Självklart blev det kladdigt men vad gjorde det? Jag tror att ett nej kommer mest på rutin utan att man ser vad barnen vill och vad de kan lära sig. Barnen fick en rejäl slev med lim men när de hade geggat runt en stund var allt lim utsmetat över brickan. Det syntes inte att de hade mycket lim. Man kan prata med barnen om vad som händer med limmet när man hanterar det, kan man skrapa ihop limmet och få samma mängd som från början, hur kan pulver och vatten bli lim? Språk, matematik, kemi är några områden som kan beröras på ett naturligt sätt.  

 

 

 Källförteckning

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Kupferberg, Feiwel. (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, L., Kupferberg, F. & Leijon, M. Medierat lärande och pedagogisk mångfald, 1. uppl. edn, Studentlitteratur, Lund.

 

Lgr 11

Marianne Boughardt (1) menar att man måste skapa en trygg grupp för att kunna utmana barnen. Hon menar vidare att man ska utgå från det för barnen kända, väcka intresse, variera aktiviteterna och låta barnen prova på. Jag funderar på vilka utmaningar detta är i förskolan idag med stora barngrupper och barn som kanske har lite svårt att sitta still. Å andra sidan så kanske barnen sitter mer still om man utgår från deras intressen och lyssnar på vad de vill/inte vill. Boughardt pratade om att man kan
skriva ner barns tankar o idéer på aktiviteter de vill göra. Återkom till detta o berätta gärna vems tanke eller idé det är/var. Min handledare gör just så. Pedagogerna på min vfu-plats byter grupper på vilan efter lunch en gång i månaden ungefär. Varje gång min handledare har en ny grupp skriver hon ner vad barnen vill göra och i möjligaste mån får de också göra det de önskar. Ibland lägger min handledare in en egen aktivitet.   

Boughardt sa vidare att man bör skapa situationer där barnen får lyssna o diskutera med varann. Detta gör att de får träna att vänta på sin tur, att visa hänsyn och lyssna på andras åsikter och därmed förstå att alla inte tycker likadant som dem själva. Ett relativt enkelt sätt att träna på demokrati. Boughardt menade att demokrati inte kan läras ut utan ingår i den vardagliga tillvaron. Jag håller med. Om man gör demokrati till något naturligt i verksamheten behöver man inte göra en stor grej av det.  

Vidare sa Boughardt att vi som pedagoger måste tänka på vårt kroppsspråk och våra fördomar. Även om vi inte är så förtjusta i ett visst ämne så får vi inte visa det för barnen. Vi är på förskolan för att ge barnen grunderna till fortsatt lärande och visar vi att det är roligt att lära så smittar det med stor sannolikhet av sig på barnen. Jag kände igen mig i detta. Ibland har jag lite svårt att inte låta mina negativa känslor för ett ämne lysa igenom. Detta är något jag måste jobba med inför min roll som pedagog och vägledare.

Boughardt avslutade med några tänkvärda ord om hur pedagoger kan stärka barnen i skolan. Jag tänker att orden funkar lika bra i förskolan:

UPPMUNTRA !
FÖRSTÄRK det positiva !
BEKRÄFTA !
UTMANA !







Källförteckning

(1) Marianne Boughardt. Föreläsning Lgr 11 24/2-2016

Musik

Jag hade verkligen inga kunskaper i/om musik innan men nu tror jag att jag skulle våga testa musik i förskolan.

Puls, takt och rytm har grundläggande funktioner inom musiken och är viktiga att känna till. Karin Lindahl (1) beskrev pulsen i musik som musikens hjärtslag. Den är jämn och konstant.
Takt är pulsen som är uppdelad i betonade eller obetonade slag. Betonar man var tredje slag blir det tretakt och betonar man vartannat slag blir det tvåtakt.
Rytm är en sammansättning av olika långa och korta ljud ( olika notvärden) och är alltid oregelbunden. Detta har jag aldrig haft kunskap om och att göra det konkret gjorde det mycket lättare för mig att fatta. Det krävs inga avancerade övningar för att få känna puls, takt och rytm. Tillsammans med barnen kan man använda händer och fötter för att känna på de olika notvärdena (se bilden nedan). På så sätt används flera sinnen samtidigt och det blir mer konkret vilket är bra för lärandet.

Ljusblå: Helnot/vilnot
Grå: Halvnot/klivnot
Rosa: Fjärdedelsnot/gånot
Mörkblå: Åttondelsnot/springnot
















Att illustrera de olika notvärdena på detta sätt gör det hela mer begripligt för mig. Jag kan inte sjunga eller spela instrument och framför allt inte läsa noter men detta tror jag att jag kan använda i förskolan. Jag tyckte inte om ämnet musik i skolan eftersom det inte var begripligt för mig och jag vill absolut inte överföra det till barnen i förskolan så jag måste tänka på hur jag förhåller mig till musik när jag deltar i sådana aktiviteter. Framförallt behöver jag träna på att använda puls, takt och rytm innan jag har en aktivitet med barn.


Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) redogör att förskolan skall sträva efter att varje barn:

" utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama, "

Lindahl menar att det är viktigt med en ledare som ger tydliga signaler till barnen om vad som ska göras. Det är bra om man kommer överens innan aktiviteten börjar om vad signalerna betyder så att det inte blir kaos i gruppen. Några bra signaler kan vara för tystnad, varsågoda, spela högre eller lägre. Vi fick testa att leda en grupp klasskamrater som spelade. Jag visade bara med kroppen hur jag ville att de skulle spela och de följde mina tysta instruktioner utan problem. Jag vet inte hur det skulle fungera i en barngrupp men det skulle vara roligt att prova.

Det går även att få in andra områden som till exempel matematik, språk ( inklusive musikspråket italienska), koncentration och samspel. Barnen tränar även det auditiva, akustiska och emotionella.
Lindahl gav några exempel på musikaktiviteter som övar just dessa områden. Barnen sitter i en ring med varsitt instrument. Alla blundar och pedagogen lägger en hand på den som ska börja spela och sedan den som ska sluta. En variant är att alla tittar på pedagogen som visar vem som ska börja eller sluta spela. De tränar addition när de börjar spela, 1+1=2+1=3+1=4 osv. De tränar subtraktion när de slutar spela, 4-1=3-1=2-1=1-1=0. Här får de förutom allt det andra också lära sig att ta instruktioner och vänta på sin tur.

Vi fick också testa att spela på olika instrument. Jag spelade bland annat på en trumma. Genom att slå på olika ställen och på olika sätt på trumman blev det olika ljud. Det var häftigt att testa detta men det var också svårt. Händerna ömmade efter en stund. Att spela gitarr är något jag skulle vilja kunna. Vi fick prova detta och jag tyckte att det var svårt. Dels för att jag inte kan läsa noter och för att jag hade svårt att få till ett bra grepp med handen på gitarrens hals. Frågan är om jag har tålamod att sitta och lära mig....Fast nu när jag tänker efter så kanske jag och en liten grupp barn kan testa oss fram tillsammans. Pedagoger är inte världsbäst på allt och jag tror inte att det skadar att visa barnen det.

Lindahl berättade att det finns främst två olika sätt att använda musik i förskolan. Det ena är ett reproducerande sätt, alltså att härma. Detta tror jag är det man använder mest under planerade musikaktiviteter i förskolan. Det andra sättet är undersökande vilket innebär att man improviserar. Det tror jag barnen gör när de sitter själva med ett instrument utan någon som styr dem. Jag tror att båda sätten behövs i förskolan eftersom de är bra för olika barn och olika lärprocesser. På samlingar är det ett reproducerande sätt att använda musik som används enligt min erfarenhet och det kan vara ett sätt för barnen att känna trygghet. Jag tänker att ett undersökande sätt kan utmana och stimulera på ett helt annat sätt än att härma. Är det stökiga samlingar tror jag att man ska testa att improvisera fram en gammal sång på ett nytt sätt. Det kan vara att byta ut texten till en sång eller sjunga en talramsa. Har förskolan ett tema kan barnen hitta på en sång om detta tema.

På min nuvarande vfu-plats har barnen en egen gitarr som de får spela på när de vill. De sitter ofta med den på golvet och spelar på sitt sätt. De verkar tycka att det är roligt. Ibland sitter de på golvet med en pedagog som kan spela gitarr och de har en låda med sångkort. Barnen har flera andra instrument på golvet. Ett barn drar ett sångkort o allihop spelar på ett instrument på valfritt sätt. Efter ett par sånger byter de instrument med varandra. De är riktigt duktiga på att spela och sjunga samtidigt. En del barn vill att alla ska spela i takt och att det ska låta som pedagogens spel medan andra barn verkar köra på känsla. Pedagogen lägger sig aldrig i hur de spelar vilket jag tycker är bra. Risken finns nog att barnen inte vågar spela om de blir styrda.

Söderman (2012) skriver att en pedagog inte ska se sina brister inom musikalitet som något negativt utan använda dem som en tillgång. Ericsson & Lindgren (2012) menar att bristande färdigheter i spelande kan vara något positivt. Barnen kan jämföra sig med en vuxen och deras självförtroende kan därmed stärkas. Detta är något jag ska bära med mig i min yrkesroll. Det behöver inte bara gälla musik utan alla områden där jag känner att jag har mer att lära. Efter att ha testat olika saker inom musik känner jag ändå att jag vågar använda musik i min yrkesroll även om det inte är perfekt. Fast tänk vad tråkigt det skulle vara om allt och alla var perfekta hela tiden.........

 

 

 

Källförteckning

(1) Karin Lindahl. Workshop musik 2. 22/2-2016

Söderman, Johan (2012). Barnmusik eller musik för barn. I Musikvetenskap för förskolan. Riddersporre, Bim & Söderman, Johan (red). 1. Utg. Stockholm: Natur och Kultur.

Ericsson, Claes & Lindgren, Monica (2012). Kvalitet och kompetens i den pedagogiska verksamheten. I Musikvetenskap för förskolan. Riddersporre, Bim & Söderman, Johan (red). 1.Utg. Stockholm: Natur och Kultur.

 

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

 

Textil 2

Jag missade denna workshop men har gjort vissa moment hemma.

Att trycka på tyg känner jag är en enkel och rolig sak att göra i en barngrupp. Att låta barnen trycka en gardin eller dukar till avdelningen ger inte bara ett skapande utan barnen tränar på många saker samtidigt. Björklund Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010) skriver att barn löser problem när de jobbar med textil. De menar vidare att med hjälp av textil kan man lära om till exempel matematik, språk, problemlösning vilket man kan koppla till läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) där några mål är att barn ska lära om matematik, språk, motorik, problemlösning och skapande. Barnen utvecklar sin nyfikenhet och sin lust att lära samt sin självständighet och får tillit till sin egen förmåga när man låter dem testa olika saker utan att styra för mycket. Jag känner att man inte kan styra textiltryck speciellt mycket. 

Björklund Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010) skriver att man kan trycka med nästan vad som helst på tyg. Frukt, grönsaker, händer, fötter, löv etc. Jag tänker på vad Mats Anderson (1) sa om att estetisk betyder att uppfatta med sina sinnen. Att trycka med sina händer ger verkligen en känsla av hur färgen känns mot huden när den är blöt respektive torr och hur hand, färg och tyg känns tillsammans när man trycker. Syn och lukt är nästan alltid inkopplat men känseln tillför en annan dimension tror jag. Det blir mer konkret när man verkligen känner vad som händer.

Jag använde en disksvamp, ett halvt äpple och en potatis med två olika mönster utskurna. Först sprayade jag lite vatten på tyget. Jag hade bara små vattenfärgspuckar och fick inte plats med stämpeln så jag fick måla färg på stämpeln med en pensel men det funkade hyfsat ändå. Jag har använt vattenfärg istället för textilfärg men det var bara för att testa att trycka. Jag hade inte tänkt tvätta tyget. För att tyget och färgen ska tåla tvättning skriver Björklund Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010) att man ska stryka på tygets baksida när det torkat. Jag har dock svårt att tro att vattenfärg håller i tvätten även om jag stryker.

Textil är en del av vårt kulturarv och det ingår i förskolans uppdrag att föra det vidare till barnen enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010). Textiltryck och att sy på sykort är inte speciellt svårt och borde vara en given aktivitet i förskolan. Visst kan textilfärg vara dyr men gamla kläder eller andra tyder kostar inget om man tar med det hemifrån. Sykort kan man göra av lite tjockare papper eller varför inte kartong och då blir det näst intill gratis.

Jag gjorde sykort av lite tjockare papper. På första kortet stack jag bara några hål utan att först måla en bild. På det andra kortet målade jag först en bild och gjorde sedan hål där jag ville att tråden skulle bilda ett mönster.

 

Tänk vilket lärande det kan bli om man gör sådana här aktiviteter i förskolan! Framförallt ska man låta barnen var delaktiga i alla moment så att de kan känna tillit till sin egen förmåga. Inte på någon vfu-plats eller när jag varit vikarie har jag sett att barnen gör sånt här. Nu när jag har testat det vill jag absolut ta med mig det ut i verksamheten. Dessa moment kan göras i olika syften och situationer. Det kan vara kopplat till något tema eller som en del av den fria leken. Ett roligt och enkelt sätt att lära om till exempel matematik! Barnen kan skapa egna mönster att sy efter eller så kan de sy på frihand. Jag tror att praktiska aktiviteter av denna typen kan lugna ner ett rum eller en grupp eftersom barnen måste koncentrera sig på det de gör. Så istället för att hyssja barn kan man sätta dem i arbete med att skapa något.
Denna aktivitet vill jag verkligen testa sedan när jag börjar jobba. Roligt, relativt billigt och enkelt att göra.

 

 

Källförteckning

 

(1) Mats Andersson. Föreläsning estetiska lärprocesser 16/2-2016 

Björkdahl Ordell, S, Eldholm, G & Hagstrand-Velicu, K (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Estetiska lärprocesser

Mats Andersson (1) pratade om vad estetik betyder. Begreppet kommer från grekiskan och betyder att uppfatta med våra sinnen. En estetisk lärprocess kan alltså tolkas som att hela kroppen kan användas när något ska läras. Jag kan tänka mig att det blir roligare och mer intressant för barnen om de kan se, känna, höra, lukta eller smaka på materialet när de arbetar med det.  

Andersson pratade även om den pedagogiska knorren: att utmana barn med material som gör att de får tänka om; en stor boll kan vara lätt, en liten boll kan vara tung. Den stora bollen kan vara gjord av till exempel tovad ull och den lilla av cement. Detta var ett begrepp jag inte hört förut men blev genast lockad av betydelsen. Hur kan jag använda det i förskolan? Vad skulle det göra med barnen?

Ska vi begränsa eller bejaka barns estetiska lärprocesser? Ett exempel på detta som Andersson tog upp var två pojkar utan tröjor som målade med vattenfärg på papper. Den ena pojken började måla på sin kompis ansikte och kropp. Jag tror att de flesta pedagoger som sett detta hade blivit förskräckta och sagt nej med eftertryck. Det skulle jag vilja kalla begränsande och tyvärr har jag reagerat på detta sätt. Både som vikarie, student och förälder. Jag såg kladd och städning framför mig och inte ett lärande. Om man istället bejakar kan man låta barnen måla på annat material än papper, inte nödvändigtvis en person, utan på lera, plast, trä, tyg eller papper. Istället för pensel kan barnen använda händer, fötter, frukt eller potatis för att trycka på tyg. Enkla sätt att få använda sina sinnen. Frukt eller potatis kanske man kan få från närliggande affär eller hemifrån och då blir det billigare och återvinning.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) redogörs för att i förskolans uppdrag ingår att:

"barnens nyfikenhet, företagsamhet och intressen ska uppmuntras och deras vilja och lust att lära ska stimuleras"

Ett annat sätt att utmana barnen på enligt Andersson är att använda pinnar i ungefär samma storlek. Med dessa kan man be barnen bygga på olika sätt:

• fyrkantigt
• rutigt
• långt
• runt
• konstigt
• tungt

 

Jag tycker att det låter väldigt intressant att jobba så. Detta sätt funkar både ute och inne och kräver inga större förberedelser. Här får man in matematik, språk, naturvetenskap och miljö. En process kan ses som att jobba med få saker under en längre tid menar Andersson. Att använda naturmaterial som pinnar kan man ju hålla på med länge eftersom det bara är att plocka isär och bygga nytt.

Andersson ställde också frågan om vad som är viktigast; fruktstund eller fortsatt undersökande av sin omgivning? Detta får mig att tänka på det som jag tolkar att Körling (2011) skriver om, att man bör vara mer tillåtande som pedagog. Visst kan det vara störande om något barn inte vill delta i en samling men jag tänker att barnet kommer när undersökningen är klar. Innerst inne tycker jag att barn ska få göra färdigt det de håller på med. Jag anser att det är så många stunder i förskolan som påverkas av styrda aktiviteter som samling, gå ut, lunch, uppevila eller mellanmål till exempel. Helst skulle jag vilja ha en verksamhet som låter barnen göra färdigt det de håller på med eller att de kan låta sina byggen stå kvar medan de har samling istället för att städa undan varje gång. Jag märker tyvärr att jag blir påverkad av andra pedagogers syn på att alla barn ska vara med på varje moment och jag tycker inte om det. Så länge inte de andra barnen blir störda så tycker jag att barns undersökande är viktigare än att gå igenom dagens datum. Det som skulle kunna ställa till det är om en pedagog försvinner från samlingen för att vara med det barn som undersöker. Men återigen, vad är viktigast; samling eller att undersöka sin omvärld? Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) ska vi tillgodose varje barns behov och utgå från barnens intressen. Barnet kanske tycker att det är viktigare och mer intressant att förstå var regnbågen på golvet kommer ifrån än att sjunga imse vimse spindel på samlingen.



Källförteckning

Körling, A. (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11, 1. uppl. edn, Liber, Stockholm.

(1) Mats Andersson. Föreläsning Estetiska lärprocesser 16/2-2016.

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Navet 1

Idag fick vi fick skapa en egen berättelse. Anna Gunnarsson (1) gav oss några tips på vad man bör tänka på när man ska skriva:

• Engagemang för barn
• Det ska vara lite spänning, förväntningar och motsättningar
• Det bör finnas lite skämtsamhet
• Ska berättelsen kopplas till något praktiskt?

Hon hänvisade till en bok som heter "Pennvässaren" av Veronica Grönte. Den använde vi oss av under workshopen. I boken finns många tips på hur man lägger upp en bra berättelse. Skickar med en länk till boken här: http://www.bokus.com/bok/9789173150583/pennvassaren/. Att skapa en berättelse tillsammans med barnen låter som en rolig idé. Barnen har en rik fantasi som man absolut ska använda till att skapa en berättelse.

Vi fick också skapa en stads siluett med hjälp av mjölkkartonger. Det var lite klurigt att klippa i kartongerna och att få hålen någorlunda i linje med varandra för att ljuset skulle kunna skina igenom. Samtidigt kändes det som om det inte gjorde så mycket om hålen inte var precis i linje för ljuset skulle nog kunna lysa igenom ändå.

En skugg-stad

Även om klippningen var lite klurig tror jag att barnen skulle tycka om att skapa en egen stad och mjölkkartonger kan man säkert få från förskolans kök. Jag kan tänka mig att barn skulle tycka att det var roligt. Ett bra sätt att visa och prata om ljus o skuggor med barn.







Vi gjorde även katapulter med fokus på återvinnings-material. Materialet bestod av mjölkkartonger, glasspinnar, gummiband, plastlock från mjölkkartonger, pennor, marshmallows, plast-skedar och blomsterpinnar. Vi fick en beskrivning som vi skulle följa.  Det var riktigt roligt och något jag aldrig gjort förut.




De olika katapulterna jag gjorde

 I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att:

• -barnen ska utveckla sin förmåga att skapa, konstruera och bygga med hjälp av olika material, redskap och tekniker
• -utveckla sin förmåga att använda matematik för att reflektera över, undersöka och pröva olika lösningar till problem.

När jag satt vid entrén under rasten kom en skolklass ut från Navet och skulle åka hem. En kille fick syn på min katapult gjord av marshmallows, blomsterpinnar, gummiband och en plast-sked. Han frågade vad det var så jag ställde upp den för att visa. Jag hade tyvärr inget att skjuta iväg men han såg direkt vad det var och hur den skulle användas. Han ropade på sina kompisar och de kom också för att titta. De verkade fascinerade av att man kunde bygga en katapult på detta sätt. Med tanke på hans reaktion verkar barn intresserade av att skapa på liknande sätt och jag blev inspirerad till att göra detta på min vfu eftersom några av barnen där gillar att bygga och konstruera.

Här kan man utmana barnen i sitt problemlösande genom att fråga hur man kan bygga katapulten för att den ska kunna skjuta högre eller längre, vilka olika material kan man bygga av? Jag kände att matematik, språk, miljö och återvinning gick att koppla till denna workshop. Det är områden som kanske behöver göras intressant och utmanande för barnen och då var detta enkla, roliga och inspirerande aktiviteter att göra. 


Källförteckning

(1) Anna Gunnarsson. Workshop Navet 1. 11/2-2016.

Läroplan för förskolan Lpfö98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442